Slaget om Helsingfors | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av finska inbördeskriget | |||||||
Tornet till Helsingfors Folkets hus brinner. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Östersjödivisionen Kejserliga marinen De vita |
Helsingfors röda garde | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Rüdiger von der Goltz Hugo Meurer Carl Voss-Schrader |
Fredrik Edvard Johansson Edvard Nyqvist | ||||||
Styrka | |||||||
cirka 9 500 tyskar cirka 2 000 vita |
1 500–2 000 | ||||||
Förluster | |||||||
54 tyskar döda 23 vita döda |
cirka 400 döda eller arkebuserade |
|
Slaget om Helsingfors var ett slag under finska inbördeskriget som ägde rum den 11–13 april 1918 i Helsingfors, då tyska Östersjödivisionen erövrade staden från de röda. Tyskarna hade landstigit i Hangö en dryg vecka tidigare och avancerade snabbt mot Helsingfors. Under slaget om Helsingfors understöddes de av de vita skyddskårerna, vars deltagande i slaget dock var mycket begränsat. 54 tyskar, 23 vita och cirka 400 röda stupade under slaget och flera tusen röda togs till fånga och internerades.
Den tyske generalmajoren Rüdiger von der Goltz gav order om intagning av Helsingfors torsdagen den 11 april.[förtydliga] Första dagen koncentrerades striderna till Esbo och på fredagsmorgonen nådde tyskarna nuvarande Mannerheimvägen och Böle i Tölöviken. Efter intensiva gatustrider kapitulerade de rödas högkvarter i Smolna den 13 april, varefter tyskarna inledde beskjutning av de röda fästena i Broholmen och Hagnäs. Samma dag kapitulerade de röda, men striderna fortsatte ännu till den 14 april då de rödas sista bastioner erövrades.[1]
© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search